Nu rodnat ljuvligt löven har
En höstpsalm som kan sjungas på melodin till psalm 200 ”I denna ljuva sommartid”,
men den förtjänar en egen melodi. En sådan kanske dyker upp med tiden.
- Nu rodnat ljuvligt löven har,
snart blottar kvisten: Rönnen bar,
och sidensvansen sirra.
När vinden svalkar kinder här
och regnet smeker röda bär,
de höstens tid förkunna. - Som dimman genom natten drar,
och yvigt mellan berg och dal
i morgonrodnad lättar.
Så sveper livets Ande fram
och lägger till vid människohamn,
och tänder tro i hjärtat: - Min Gud, jag vet att du är sann,
Blott du den världen skapa kan,
som gro och grönska, rodna.
När landet står i gyllne skrud,
jag prisar dig, du store Gud,
Som låter livet mogna. - Den hösten är ock skördens dar,
och varje frukt ett kärnhus har,
som rymmer livets gåta.
Nu sätter jag min lit till dig,
att tron ska bära frukt i mig,
och kärleken bevisa. - Den kärlek som försonat allt,
och räckes ödmjukt ur en kalk,
I nattvardsbordets stunder.
Han kunde här bland höstlöv bo,
han sa att den som Honom tror,
ej någonsin går under.[1]
Text: Adam Hirshals Illi (2017)
[1] Joh 10:25-28
Adam Präst 