15:e Söndagen efter trefaldighet 2017 (årgång 3) – Marta & Maria eller ”Ora et Labora”

5 Mos 4:29-31 | Fil 4:10-13 | Luk 10:38-42 | Ps 123

”Ora et Labora”[1] sa Sankt Benedikt av Nursia på 500-talet, och på hans ideer skulle klosterväsendet så småningom växa fram. ”Ora et labora” – Be och arbeta. Klostren innebar att kvinnor och män skulle kunna viga sina liv åt Gud, be regelbundet, och arbeta för att omsätta evangeliet i praktiken: mätta de hungrande, ta hand om de sjuka – vara ett stöd i sitt samhälle, genom förbön och arbete. ”Ora et Labora”.

Och det är inte bara ett motto för klosterfolk världen över, men en viktig devis i det kristna livet. Vilken är bönens plats, vilken är arbetets, och hur förhåller de sig till varandra?

Skulle Ora och Labora vara människor som gick att samtala med – som vi kunde känna igen oss själva i, så skulle de kunna vara systrarna Marta och Maria i dagens evangelium. Vi har Labora: Marta, som gör i ordning och tar om hand. Hon bjuder till fest och står för kalaset. Marta står för arbetet och för att tjäna Gud med sina händer.

Och så har vi Ora: Maria, hon som sätter sig vid Jesu fötter och som lyssnar på hans röst. Maria står för bönen, för att lyssna till Guds röst.

Traditionellt har nog Märtorna i oss fått sig en tillrättavisning från predikstolen den här dagen. Jesus själv kan låta nedslående när han talar till henne: ”Maria har valt det som är bäst och det ska inte tas ifrån henne.”[2]

Maria bara sitter ju där, lyssnar, men avstår helt från sina plikter. Och på systrarna Martas och Marias tid fanns definitivt förväntningar på att en kvinna skulle fixa och dona när det bjöds till fest. Till och med var det nog så, att Marta fann något av sin stolthet i att hon gjorde det som förväntades av henne, att hon gjorde sin plikt.

En del kloka feministteologer har tolkat den här historien som att Jesus sätter de där ramarna, plikterna som tidsandan och samhället avgjort i perspektiv.

”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket,”[3]

Det finns en massa system, roller som vi kläs i från det att vi föds – genom att betrakta generationen före oss lär vi oss hur vi ska hantera våra liv, vad vi borde uppnå – och det kan vara bra. Vi tar efter system och roller som prövats av tiden, som är goda, fundament för ett gott liv. Men vi kan också ärva farliga strukturer, sådana som stänger in istället för befriar, sådana som knyter fler skyldigheter till oss än möjligheter. Och tyvärr har kvinnor genom historien dragit det kortaste strået där, och än är vi inte i mål, även om vi kommit långt på vägen.

Kanske är det som de där teologerna säger, att Jesus här gör ett litet inlägg i kampen för kvinnans frigörelse. Han säger inte att det som Marta gör, plikterna, att det är dåligt, men han säger att det som Maria gör, sitter ned och lyssnar på Jesus tillsammans med de andra, manliga lärjungarna – och följer sitt hjärta: att det är det bästa.

Nej, det är nog rätt oförtjänt, allt det klander Marta fått för den här berättelsen. Det var ju faktiskt hon som bjöd in Jesus och hon kallar honom för Herre. Det har hon och hennes syster gemensamt, att de sätter Jesus i centrum. Och jag tror inte att den här berättelsen säger allt om systrarna. Vi människor är inte så svartvita:

Vi kan vara plikttrogna och arbetsamma Marta – fokusera på att göra något med våra händer för andra människor, och vi kan vara Maria som vilar i Guds närvaro, fokuserar på att lyssna på hans röst.

De här två kan vi vara om vartannat eller på en och samma gång. Det kan skifta genom livet eller flera gånger under en och samma dag.

Och det är nog meningen – ett kristet liv är inte bara bön och gudstjänst. Men ett Kristet liv är inte heller bara arbete. Däremot är det kristna livet ett liv som har sin riktning mot Gud, och det är nödvändigt – det får vi inte tappa bort.

Vi har ju haft kyrkoval för bara en vecka sen, och nu står resultatet klart. Det har varit ett ganska tufft debattklimat upp till valet och Ärkebiskop Antje uppmanade i en spridd video så många som möjligt att rösta, men beivrade också att valet inte handlade om vad Kyrkan är, utan om vad Kyrkan ska göra, hur evangeliet ska omsättas i praktiken och hur resurser och tillgångar ska förvaltas. Hur vi ska gestalta Marta om ni så vill. Vårt arbete för Guds rike.

Vi kan vara nöjda eller besvikna med utgången av valet. Som Kyrka är vi både nöjda och besvikna på samma gång, Kyrkan är ju som bekant en enda kropp med många lemmar, och ibland tänker vi olika, ibland förstår vi evangeliet olika.

Och precis som samhället hade sina förväntningar på kvinnor som Marta, så har vår tid en massa förväntningar på Kyrkan. Alla tycks ha förväntningar på Kyrkan, vad hon ska göra för nytta. Ni i kyrkan borde väl ändå… Ni i kyrkan kan väl ändå… Människor som inte ens är medlemmar själva har förväntningar på Kyrkan.

Men där får vi som Kyrka ta Jesu ord till oss: ”Marta, bekymra dig inte och oroa dig inte.”

Den enda verkliga förväntningen, det enda som Gud förväntar sig av oss är att vi vänder blicken mot honom. Att vi sätter oss vid hans fötter och lyssnar på hans röst.

Beträffande Kyrkans arbete kan vi som sagt tycka både det ena och det andra. Och arbetet kommer att skifta med tiden, som det alltid har gjort. Och oavsett om vi tycker att det bär framåt eller går utför, så ska vi minnas att Kyrkan levt genom både och, både tider av uppgång och tider av fall. Precis som Paulus i dagens epistel har Kyrkan lång erfarenhet av både och, både av att vara påväg upp och påväg ner, både av att vara rik och att vara fattig, både av att vara många och att vara få. Det som håller ihop henne, världen över, genom seklerna, oberoende av politiska ideologier, tidernas och samhällenas förväntningar, våra system och roller. Det som håller ihop Kyrkan är att hon alltd vilar vid Kristi fötter, och hämtar sin kraft hos honom.[4]

Oavsett om vi sysslar med Ora eller Labora, så är det det väsenliga –
att livet får peka mot Gud.

[1] Troligen inte ett ordagrant citat, men epitomen av hans hållning, idag brukat som motto för Benediktinorden.
[2] Luk 10:42
[3] Luk 10:41
[4] Filliperbrevet 4:10-13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s