Jungfru Marie Bebådelsedag 2020 (årgång 3) – ”Ave Maria!”

Jungfru Marie Bebådelsedag. Årg 3.
“Ave Maria!”
1 Sam 2:1-10 | Kol 1:15-20 | Luk 1:46-55 | Luk 1:26-38 | Ps 147:7-15 

81wVyl5NU8L._AC_SX425_
Himmelens drottning

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus! Amen.

Ave Maria?

Var hälsad, du högt benådade,
Herren är med dig!

Ängelns ord till Maria är bevingade. De hör till Kristenhetens allra mest brukade. Ni kanske bättre känner igen dem på latinet: “Ave Maria, Gratia Plena, Dominus Tecum.”
     Det är en bön som sällan bes i vårt samfund, men ofta sjungs av körer eller solister i sin latinska språkdräkt. Det finns berömda tonsättningar av Shubert, Bruckner, Mozart och Brahms för att nämna några få. I sin helhet lyder texten då:

Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt Jesus.
Heliga Maria, Guds moder,
bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. 

Innehållet i bönen är mestadels bibliskt, det kommer från Lukasevangeliets första kapitel. Det är en sammansättning av ängelns ord till Maria som vi läst idag och Elisabets ord som kommer i stycket efter. Det är slutet som gjort bönen kontroversiell i vår Evangeliska tradition. 

“Heliga Maria, Guds moder,
bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund.”

Det är en vädjan, inte till Gud som det vanligtvis är i våra böner, utan en vädjan till Maria – att hon skall be för oss. Och det är lätt att förstå varför det har blivit en kontrovers i kyrkohistorien. Ni känner Jesu ord ur Matteusevangeliets 4:e kapitel:

“Herren, din Gud, skall du tillbe,
och endast honom skall du dyrka.” (Matt 4:10)

Det går förstås tillbaka på det första budordet: 

“Du ska inga andra Gudar hava jämte mig.” (2 Mos 20:3)

Och en sån där bön, som Ave Maria – den kan uppfattas som att man tillber någon annan än Gud. Isåfall gör man väl rätt i att förkasta bönen? Att inte använda den – inte ens förklädd i latin och skönt tonspråk.
      Men andens rörelser i många kristna människors hjärtan pekar åt ett annat håll. Det finns en djup vördnad för Maria runt om i världen och en längtan att uttrycka den, i konsten och musiken, men också i bönen. Och det i kraft av det evangelium som hennes liv utan något som helst tvivel rymde.

Bebådelsen

Var hälsad, du högt benådade,
Herren är med dig!

När ängeln hälsade henne med de där berömda orden, så förstod hon dem inte. Men genast berättade Ängeln det som skulle ge riktning åt och förvandla i grunden, inte bara Marias liv, men hela världens liv. Maria får veta att hon ska föda en son, som ska kallas den högstes son. Han ska ärva Davids tron, och härska över Jakobs Hus, alltså Israel – för evigt.
      Hon, som inte äger någon särskild ställning eller makt eller betydelse i världens ögon, hon ska bli mor till en Kung. Det, och faktumet att hon skulle föda detta barn utan att ha varit med någon man, är stort nog för att man ska bäva.
     Men sanningen om det barn som skulle gro i henne är större ändå. I Johannesevangeliet ges bebådelsen ett hisnande perspektiv:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. (…) Och Ordet blev människa och bodde bland oss. (Joh 1:1-3, 14)

Detta “ord” hos Johannes är det barn som Maria födde. Och om vilken annan kung skulle man kunna skriva något sånt? Paulus har samma väldiga perspektiv på Marias son:

“Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.” (Kol 1:15-17)

I Marias livmoder skulle bo, inte bara en Israels konung, men hela Universums härskare och större ändå: Himmelrikets Kung. Det är omöjligt, kan man till och med höra präster säga idag, att ett barn kan bli till utan att man haft samlag. Hur omöjligt är det då inte, att den Gud som skapat allt och som inte låter sig begränsas av tiden eller rummet eller av något annat – att han tar plats i och ryms i ett litet foster inuti Maria. Att hon för en tid blir det tempel där Gud i sin fullhet själv bor. Det är något verkligt stort och osannolikt, omöjligt.
    Likväl är det så Gud handlar med henne. För Gud är ingenting omöjligt. Och Maria tror det. Ofta betonar man att Maria säger “ja”, och hon säger ju iallafall inte nej. Men hennes ja är inte solklart ett val: “nu beslutar jag mig för att jag vill göra såhär” utan en underkastelse för Guds vilja. “Jag är Herrens tjänarinna, det må ske med mig som du har sagt”. Det är hennes ord. Maria tar i tro emot det kall som Gud lägger i hennes liv. Hon helgas genom sin tro. Det finns exempel på andra bibliska personer som får sina kallelser och stretar emot och ifrågasätter sin egen lämplighet eller förmåga. Men Maria behöver bara veta att Gud ska råda, så överlåter hon sig.
     Hon kallade sig själv Herrens Tjänarinna. Ganska ödmjukt. Kyrkohistorien har kallat henne Gudaföderska, vår glädjes källa, och himmelens drottning. Drottning, därför att i klassisk titulering kallas den som är Kungens mor för drottningmor, och tituleras “drottning”. Kristus är himmelrikets konung. Därför blir Maria himladrottning. Och hon porträtteras ofta med en krona på huvudet och kanske sittandes på en tron med Jesus i Knät. Hon skymmer honom inte, utan tvärtom är det han som lyfts fram i centrum. Precis som Maria här i strandkyrkan tillsammans med heliga birgitta pekar på Jesus.

Ecclesia Militans, Ecclesia Triumphans

Och det är också Kyrkans kall i alla tider. Vi vill också peka på Kristus, vara hans folk liksom han är vår kung. Vi vill bära honom i våra liv, liksom Maria bar honom i sitt liv. Därför är Maria urtypen för Kyrkan. Liksom Gud tog sin boning i henne som tog emot honom i tro, så tar han sin boning i Kyrkan, i oss, som genom hans ord och sakrament tar emot honom i tro. Vi förblir här, i den här tillvaron, men vår tillhörighet – vårt medborgarskap skiftar. Vi lever här på jorden, men vi tillhör Guds rike. Vi tillhör Kristus. Och hans ande råder i oss. Det brukar man kalla för den stridande Kyrkan. Liksom Jesus var en främling i den här världen, blir vi också främlingar.
     Man talar också om den triumferande Kyrkan. Den består av alla de Helgon och Martyrer som gått före oss i tron, som lämnat den här världen i förtröstan på Kristi Kors – och till vilkas skara vi också ska sluta oss en dag. I tiden och rummet är vi dem åtskilda, men i Kristus sitter vi kring samma nattvardsbord – de är våra medkristna. Tillsammans med dem är vi Kristi Kyrka.
     Gud gör inte skillnad på döda och levande: “Vår gud är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande”, som vår Herre själv uttryckte det. Om man har varit en bedjande människa i sitt liv, förblir man det inte efter sin död? Varje högmässa sjunger vi ju “helig helig helig, Herre Gud Sebaot”, tillsammans med Guds trogna i alla tider och hela den himmelska härskaran. Det betyder tillsammans med Maria och Apostlarna och alla som gått före oss i tro. Det är vår Kyrkas lära att våra förebilder i tron ber för oss fortsatt. Och det är ett evangelium att vi ska få fortsätta be i evighet, att vår tillbedjan inför Herren aldrig någonsin behöver tystna.

Ave Maria!

Här i tiden vädjar vi ständigt till varandra om förbön. Det har Kristna gjort sedan apostlarnas tid. Jag får ofta frågan om jag kan be för någon. Och jag frågar ofta andra om att be för mig. Så gör Kristna systrar och bröder. Det betyder inte att vi tillber varandra. På samma sätt betyder inte den där bönen, Ave Maria, att vi tillber Henne. Istället är det en lovsång över det som Gud lät ske i hennes liv – som blev till välsignelse för hela världen. Därtill en vädjan till en syster i Kristus – hon som först tog emot evangeliet i sitt liv och kallades att ge det vidare som en gåva åt hela världen, att hon ska be för oss. Be för oss inför tronen i den himmel där vi hör Hemma. Frimodigt ber vi med bröder och systrar i hela världen:

Var hälsad Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund. Amen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s