Septuagesima 2020 (årgång 3) – ”Vad vi försakar”

Septuagesima. Årg 3.
“Vad vi försakar”
Vish 11:22-26 | Fil 3:7-14 | Matt 19:27-30 | Ps 25:4-11

306px-Perpetua
Sankta Perpetua

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus! Amen.

Det kostar att vara Kristen. Det har det alltid gjort. “Vad är det för snack?” tänker någon som står djupt rotad i vår Evangelisk-Lutherska tradition. Nåden är gratis. Guds nåd är ingenting vi kan förtjäna eller på något sätt köpa oss till. Det kostar ingenting att bli Kristen. Nej, men likväl har Kristenlivet sitt pris. Jesus var helt klar på den punkten.

”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka
sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” (Luk 9:23)

Det finns ingen särskild typ av människa som äger rätt förutsättningar för att bli Kristen. Det finns ingen resurs som man kan äga som ger ett försprång eller en genväg. Däremot tar Gud den Kristne i anspråk på ett sätt som kommer att påverka livet, som kommer att få konsekvenser. Man kommer att få bära ett kors. Kristenlivet kommer oundvikligen kräva uppoffringar av oss – att vi försakar något i våra liv, kanske något hos oss själva.I Filliperbrevet som vi läste spekulerar Paulus: 

”jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse
och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans
– kanske kan jag då nå fram till uppståndelsen från de döda”.

I den tidiga Kyrkan förstod man martyriet, alltså att gå i döden för sin kristna tros skull som det högsta och största vittnesbördet. Paulus blev under sitt liv både fängslad och slagen och hånad, och till slut också mördad. Men i flera hundra år fortsatte som en märklig längtan bland kristna efter martyriet. 

Origines hette en av den tidiga Kyrkans allra största teologer och tänkare. Han föddes 184 och levde sitt liv längs Afrikas nordöstkust. Hans far hette Leonidas och var en välbärgad lärare i litteratur. Det hela hade nog varit frid och fröjd om det inte varit för att Leonidas och hans familj var öppet och praktiserande Kristna. År 202 beslutade den romerske Kejsaren Severus att intensifiera förföljelsen av Kristna, särskilt sådana med Romerskt medborgarskap, och på Kejsarens födelsedag skulle stora skaror avrättas i festliga krigsskådespel. Origines far Leonidas fängslades och skulle halshuggas, och det gjorde Origines stolt. Han hade ju läst om apostlarna och hur de lidit och dött för sin tro. Han kände till vad Jesus säger i uppenbarelseboken: 

“Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans.”
(Upp 2:10)

Nu skulle hans pappa gå den vägen, han skulle vinna livets segerkrans, och det ville Origines också göra, bara 17 år gammal. Han var fast besluten att överlämna sig själv till myndigheterna, men på morgonen när han skulle ge sig iväg hade hans mor gömt alla hans kläder. Origines kunde gärna tänka sig att dö för sin tro, men att gå ut naken på gatan – där gick hans gräns. Så det blev inget av martyriet för hans del, inte förrän drygt 50 år senare, efter ett långt liv som den tidens allra största lärare och auktoritet i frågor om Kristen tro. Han lämnade efter sig inte mindre än 2000 texter om framförallt bibeltolkning och predikokonst. Han fick göra uppoffringar, men han fick inte välja dem själv. Han hade önskat att göra en uppoffring i blod, men istället fick han lägga sin tid, viga ett långt liv åt att vara lärare och ledare.
     Perpetua hette en flicka som bara var 2 år äldre än Origines. Hon kom från samma del av världen, men hennes familj var inte Kristen utan utövade romersk religion. När kejsare Severus förföljelse kom 202 var hade Perpetua ett litet barn och deltog i katekumenatet, alltså undervisning om kristen tro i väntan på att bli döpt. Hennes far försökte avråda henne från dopet – förföljelsen hade redan börjat. Men hon sa, att hon inte kunde förneka vem hon var. Och helt säkert var det ju inte att hon skulle fängslas. Hon trodde och nu ville hon döpas. Nästan direkt efter hennes dop blev hon fängslad och bara några dagar senare kastades hon till de vilda djuren i arenan. Hon längtade inte efter att dö, hon hade sin nya tro, och sitt barn, sina bröder och sin far att leva för. Men Precis som Origines inte kunde välja priset för sitt kristenliv, så kunde inte heller Perpetua välja.

I vår tid, iallafall i vår del av världen är det nästan ingen som behöver dö för sin Kristna tros skull, Gud vare lovad. Men också för oss kommer Kristenlivet att kosta. Och vi får inte heller välja vad eller hur mycket. Och orsaken till kostnaden är helgelsen, att Kristenlivet innebär en inre förvandling. Vi står inte för den själva och kan inte hindra eller styra vilken väg den tar, det är Gud som helgar och förvandlar oss när vi står i hans närhet. När vi ber: “Tillkomme Guds rike” så ska vi inte bli förvånade om det sker i oss. Om vi ber om Jesu Kristi sinnelag ska vi inte bli förvånade om vårt sinnelag förändras. Vi kan få nya värderingar, och tvingas släppa sådant vi tagit för givet hela vårt liv. Våra egna ambitioner och önskningar, gamla drömmar som tidigare definierat oss kan mista sitt värde för oss till förmån för Guds vilja – och vi kan gå med på det. Det är uppoffringar, ett kors att bära, men det är inte nödvändigtvis särskilt tungt – tvärtom. Jesus sa:

“Ta på er mitt ok och lär av mig,
som har ett milt och ödmjukt hjärta,
så skall ni finna vila för er själ.
Mitt ok är skonsamt och
min börda är lätt.”
(Matt 11:28-30)

Själva Kristenlivet kan göra oss lättare, kan göra livet vilosamt. Men samtidigt kan det göra ont. Eftersom det kan vara svårt för andra människor att förstå och acceptera vad som händer med oss. Är det riktigt illa kan människor i vår närhet, som vi håller av, medvetet eller omedvetet gör narr av oss eller vår tro. Det kan bidra till att förstöra våra relationer till andra människor. Kanske till våra närmaste. Så var det nog för några av lärjungarna. Därav Jesu trösteord: 

“Var och en som för mitt namns skull
har lämnat hus eller bröder eller systrar
eller far eller mor eller barn eller åkrar
skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv”
(Matt 19:29).

Men trösten i hans ord kanske kan kännas lite klen. “Vid världens återfödelse ska ni få igen tusenfalt”. Det är lite som religionskritikens gamla hånfulla floskel: ”You get a pie in the sky when you die”. Idén om att vi som är kristna kuvas till arbete, uppoffringar och underkastelse i illusionen om en belöning efter detta livet, och därigenom går miste om det liv vi faktiskt fått. Och Paulus säger på ett ställe:

”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet,
då är vi de mest ömkansvärda bland människor.”
(1 Kor 15:19)

Men det omvända är också sant. Gäller vårt hopp till Kristus bara efter döden, då har nog religionskritikerna rätt. Då är vi kristna ett rätt sorgligt kapitel. Men så är det väl inte. Guds välde och lönen för att vara Kristen är inget som bara väntar på oss bortom döden. Guds välde har vällt in i den tillvaro där vi lever nu. Källan rinner här, i Guds ord och sakrament som förvandlar hjärtan. Hjärtan som blir del av nådens utflöde i hela skapelsen. Vi sitter inte här och väntar på frälsningen, vi lever i frälsningen, vi lever av den. Och det finns glädje och rikedom i kallelsen och i helgelsen. I förvandlingen. Den sätter spår i oss och förvandlar oss, och vi sätter spår i världen – får nåden att vara en del i Guds förvandling av världen. Vi får vara ett salt som svider i världens sår, men som samtidigt bidrar läkande. Vi får vara en lykta som sätter omvärlden i ett helt nytt ljus. Allt i kraft av Kristus. Kristenlivet kan göra ont, men det är också glädje och en frid.

Paulus pratar om Kristenlivet som en tävling, och det kan ju låta rätt osympatiskt, men det är ingen tävling i vem som kan försaka mest, lägga mest av sig själv och sitt eget på Guds altare eller bidra mest till Guds rikes utbredning. Det handlar inte om vem som vågar dö för sin tro utan om vem som törs leva av den, oavsett vart vår kallelse tar oss, att vi har ögat på målet – på Kristus själv, och litar på hans löften. Han som offrade allt för att världen skulle leva. Honom tillhör makten och äran i evighet. Amen.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s