Pingstdagen 2020 (Årgång 3) – ”När Andan Faller på”

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

I Svenskan har vi ett talesätt som heter att “andan faller på”. Det betyder att vi inspireras att göra något som vi inte hade planerat eller som vi kanske inte vanligtvis gör. Det är något spontant, oväntat och plötsligt. Vad gäller pingsten kan vi med fördel dra till med talesättet, för som med så många andra talesätt är det därifrån det kommer från första början – från det bibliska. Andan, och inte vilken anda som helst, utan den helige Ande, faller på lärjungarna. Och effekten blir just den, att de inspireras att göra något som de varken förberett sig på eller förväntat sig.

Jesus hade varslat om det, han hade försökt förklara och förbereda lärjungarna. Ibland med stor tydlighet, och ibland som i dagens läsning i mer mystiskt tal:

“Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten” (Joh 7:28)

Egentligen är andens utgjutelse alls inget spontant utan något som varit planlagt sedan världen blev till. Pingsten är precis som Guds människoblivande och Jesu lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd en del av den frälsningsplan som Gud berett av evighet. 

Det är för oss människor i tiden upplevelsen av plötslighet infinner sig. Det oväntade är att anden kommer till just dig och mig, här i vår tid. Men gör den verkligen det då? Kommer anden till oss?

Det finns en risk när vi läser om pingsten eller när vi hör andra kristna tala om anden att vi tvivlar. Att vi upplever att vi själva kommer till korta. Om levande vatten strömmar i mig enligt Jesu löfte, varför känner jag inget? Har jag anden? Pingsten har ton av hänryckning och av eufori – något bubblande inuti. Men jag känner mig ofta avslagen. Har Anden fallit på alla utom mig? 

Problemet beror på en tendens att tala om Anden och andlighet som om det bara handlade om inre liv, om känsla och sinnesstämning. Och Anden kan absolut beskrivas som en kännbar inre rörelse, men andens närvaro i oss och i våra liv får inte reduceras till enbart detta. För känslor och förnimmelser är till sin natur flyktiga – de kommer och går, men Jesu löfte till oss är inte att anden ska vara hos oss lite då och då, utan alltid. Han säger:

“Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande.” (Joh 14:16)

Även om vi alltså ibland kan känna anden i oss på ett påtagligt sätt, så är vår inre förnimmelse och vårt känsloliv dåliga måttstockar för vår andliga hälsa, för att bedöma och känna igen andens verksamhet i oss och i våra liv. För Helig Ande är så mycket mer än en härlig magkänsla. Och kristendom är inte en jakt efter kickar och rus. Kristendom är en törst efter gemenskap med levande Gud genom Jesus Kristus. En törst och en längtan. 

“Är någon törstig, kom till mig och drick” ropar Jesus i Evangeliet, och ropar alltjämt överallt där Evangeliet förkunnas. Han tvingar sig inte på. Det är ett erbjudande som ropas ut till alla människor och appellerar till deras törst och längtan. Och det är där i törsten och längtan som Guds Ande verkar.

När människan hör Jesu ord och kommer till honom för att dricka – då gjuter den helige Ande tro i henne och formar hennes liv. Det är de strömmar av levande vatten som Jesus talar om. Strömmande vatten är vatten med en stark riktning, som drar i och för med sig det lösa bråte som vattnet kommer åt. Det strömmande, levande vattnet är Guds helige Ande och vattnets riktning är försoningen och gemenskapen i Gud Genom Jesus Kristus – och vi är bråtet som fångas upp av strömmen. Om vi törstar – om vi längtar.

Kanske, när vi fångas av den strömmen, att det ibland känns våldsamt i oss. Hänryckt, euforiskt – men ibland flyter vi också bara med, och också det är alldeles, alldeles saligt.

Hur är det då med Anden i oss? Jo,

Om du tror på Jesus Kristus så har Anden fallit på.

Det är Anden som genom evangeliet kallar oss till tro.

Är ni här idag och firar högmässa så har Anden fallit på. Det är anden som församlar Kyrkan över hela jorden.

Har du i ditt liv lärt känna Gud och din egen kallelse i Guds rike? Isåfall har Anden fallit på.
det är anden som upplyser oss med sina gåvor.

Har din kristna tro och ditt kyrkoliv förvandlat ditt liv på något sätt, isåfall har Anden fallit på.

Det är anden som helgar oss.

Den helige Ande är så närvarande i hela Kristenlivet att vi ibland kan riskera att glömma bort honom eller känna att han inte är där. Men även  när du inte känner Guds ande så tydligt, så kan det hända att Andra känner Guds ande tydligt i dig.

Din tro, din lovsång, din bön,
din helgelse – Du är ett levande vittnesbörd om Andens kraft. Du är ett andens verk.


Och verkets syfte är inget annat än Guds nya skapelse.

Helig Ande är samma Ande, samma Gudsvind som svepte fram över vattnet när världen var ny. När Gud i den övre salen låter sin ande blåsa som en stormvind över lärjungarna är det ett eko från skapelsens morgon, en indikation på att en ny skapelse tagit sin början. Och den fortsätter sitt utbredande i dig. I mig, i oss, i Bunkeflo strandkyrka och i Svenska Kyrkan – i hela Kristenheten på jorden. Kyrkan är det folk på vilken andan verkligen fallit på, en gång den där pingsten och sedan fortsatt komma till och stannat vid, in i våra dagar och till evigheten hos Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s