12:e söndagen efter trefaldighet 2019 (årgång 2) – ”Herren vilar inte från sitt verk”

12:e söndagen efter trefaldighet. Årg 2.
“Herren vilar inte från sitt verk.”
Jes 38:1-6 | Rom 8:18-23 | Luk 13:10-17 

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader,
och Herren Jesus Kristus! Amen.

Herren vilar inte från sitt verk.

Det gör han visst, tänker den som läst gamla testamentet på originalspråk, eller för all del – den som läst 1917 års bibelöversättning. Där står det om Gud att han:

 “vilade på sjunde dagen från
allt det verk som han hade gjort.”

Det handlar förstås om första Mosebokens andra kapitel och det sista skedet i skapelseberättelsen. Den sjunde skapelsedagen. Men vad betyder det när det står att Gud vilade? Jesaja skriver:

Herren är en evig Gud,
han har skapat hela jorden.
Han blir inte trött, han mattas inte.

Vad betydde isåfall orden om Guds vila i skapelseberättelsen, om Herren inte blir trött? Vilan bestod helt enkelt däri, att verket var fullbordat. Det var färdigt. Inget mer kvar att göra. Det Hebreiska ordet “Shabbat” eller “sabbat” betyder både “vila” och att “avsluta sitt arbete”. Och på den grunden vilar det tredje budordet:

“Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete (…) Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.”

Vi har skäl att tala om det tredje Guds bud idag, när Evangeliet hos Sankt Lukas handlar om en av Jesu sabbats-kontroverser, tillfällen då Jesus hamnar i dispyt med skriftlärda om vad det där tredje budet egentligen betyder.

Den här gången är det en kvinna som är sjuk, och som Jesus träffar när han är i synagogan och undervisar en Sabbat, alltså en lördag – veckans sjunde dag. Söndagen räknas i Judisk kultur liksom i Kyrkans liturgiska tideräkning som veckans första dag, och lördagen som den 7:e – vilodagen.

I 18 år hade kvinnan plågats av ryggproblem står det. Plågats. Hon kunde inte räta på sig. Och nu firade hon sabbaten genom att vara där i Synagogan, och lyssna till Jesu ord. Så skulle sabbaten firas, utan slit, utan syssla, utan arbete – bara ägna sig åt tillbedjan och studier av lagen och profeterna. Frågan är om det överhuvudtaget går att finna riktig ro, verklig vila i ett sånt tillstånd som kvinnan befann sig i. 6 dagar i veckan lär hon på grund av sin smärta ha haft väldigt svårt med alla sorters sysslor och arbete, och en dag i veckan lär hon på grund av samma smärta ha haft väldigt svårt att vila. För så kan det vara när man har ont eller kroppen inte fungerar som man kunde önska – det kan vara slitgöra bara att ta sig ur sängen om morgonen, arbetsamt att gå en kort promenad. Det kan vara som en konstant oro i kroppen, en disharmoni som drar skugga över hela ens liv. Också över annars enkla, glädjefyllda och rofyllda ting.

Där och då, i synagogan på sabbaten, lägger Gud en möjlighet framför hennes fötter, att hon kan få bli frisk. Skulle hon då neka bara för att det är sabbat? Det tycker föreståndaren. Det går bra att komma till Jesus och bli botad alla andra dagar i veckan, men under Sabbaten är det förbjudet. Hans invändning, och det vet han givetvis själv också innerst inne, faller på sin egen orimlighet. Därför skäms han också efteråt. För sabbaten tillhör inte honom. Sabbaten tillhör Gud. Den är åminnelsen av Guds färdigställda skapelseverk. Till välsignelse för allt levande, för människor och djur – att de inte ska förbrukas av ständigt slit och arbete utan garanteras vila och återhämtning. Sabbaten finns för människornas, för skapelsens skull, för bevarandet av dem, och är inget ändamål i sig självt. Som Jesus säger i en annan av sabbatskontroverserna: 

“Sabbaten blev till för människan
och inte människan för sabbaten.” 

Och Guds egen vila, hans sabbat den där sjunde skapelsedagen – den bygger på och förutsätter skapelsens hälsa och fullkomlighet. Att han betraktar sin skapelse och konstaterar – “det här är gott!”. Och Herren är inte blind eller omedveten inför tillvarons tillstånd. Han känner varje hjärta och vet vad vi bär på.

Nu är kvinnans tillstånd ett väldigt tydligt exempel, men alla våra liv innehåller något av den där oron eller disharmonin som gör att verklig vila kan vara svår. Det behöver inte vara sjukdom eller ens någon fysisk smärta. Det kan vara oro över hur det är eller hur det ska bli, över ens eget liv eller någon annans. Det kan vara händelser som man har svårt att lägga bakom sig. Det kan vara gammal skuld som bromsar på väg in i framtiden. Oräkneliga ting. Det hör till det mänskliga tillståndet. Det hör till skapelsens nuvarande tillstånd. Vi är långt ifrån den där 7:e skapelsedagen, när verket var fullbordat och Gud såg hur gott allt var och bara hade att välsigna det goda. Skapelsen lider, vi lider, i stort och i smått, var och en av oss bär på egna exempel i hjärtat. Därför ber vi för skapelsen i Kyrkans förbön, därför ber vi med Jesus: Gud, låt din vilja ske – låt ditt rike komma. För ännu i vår tid är det sant som Paulus skriver i Romarbrevet:

“Skapelsen ropar som i födslovåndor.”

Och när skapelsen ropar lyssnar skaparen.En annan gång när Jesus botade på sabbaten och retade upp de skriftlärda gav han dem ett tydligt besked: 

”Min fader verkar ännu i denna stund,
och därför verkar också jag.”

Liksom synagogeföreståndaren varje dag, sabbaten inkluderad, lossar repen som håller fast hans djur därhemma och leder dem till vatten så att de kan släcka sin törst, lossar Herren människor från deras plågor, dag efter dag, och leder dem till vatten där de finner vila för sin själ.

Herren vilar inte från sitt verk. Inte ens på sabbaten.

Det klaraste och viktigaste exemplet är den där fruktansvärda sabbatsdagen, när Jesus var död och vilade i sin grav, hans fiender lättade, hans vänner förtvivlade, lämnade till synes ensamma – gudlösa, hopplösa. Men inte ens i döden vilade Herren från sitt verk. “Korsfäst, död och begraven”, bekänner Kyrkan, men också “nederstigen till dödsriket”. Och det är kyrkans tro, att väl där – i dödsriket, gjorde han själva döden om intet, befriade, inte bara en eller två, men hela människosläktet från dödens bojor och berövade djävulen all hans makt, så att vi på morgonen efter sabbaten, veckans första morgon, kan fira den uppståndne Kristus, till syndernas förlåtelse och evigt liv.

Det finns bland de apostoliska fäderna, alltså de tidigaste kristna texterna utanför nya testamentet ett brev som enligt traditionen är skrivet av Aposteln Barnabas. I brevet uttrycker han sig oerhört vackert om påskdagens morgon som startskottet för något nytt, en ny sabbatsvila:

”De nuvarande sabbaterna vill Gud inte ha, utan den han har fastställt för att på den göra slut på allt och börja med en åttonde dag, som är gryningen till en ny värld. Därför firar vi också den åttonde dagen med fröjd, ty på den uppstod Jesus från de döda.”

Vilket hisnande perspektiv på det vi gör här inne, kl 10 på söndagarna. Vi firar Jesu uppståndelse, den åttonde dagen, som är gryningen till en ny värld. Den första rörelse som oundvikligt och fast leder skapelsen tillbaka till Gud. Fröet till en ny skapelse, och en ny vila som inte är avgränsad till en särskild dag, men som är en verklig vila som tillkommer alla som liksom kvinnan i evangeliet förtröstar på Kristus. Och det händer att den oro och disharmoni som här hör till livsvillkoren överskuggas av hans ljus. Som Paulus skriver i dagens epistel:

”Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår”

Ännu är vi förstås kvar i skapelsen som lider, och hon ropar alltjämt i de där födslovåndorna som Paulus nämner. Men den nya sabbatsvilan, som är Kristus själv, uppenbaras också inför våra ögon. I Guds ord och sakrament får en försmak av den, vilan i Herren som en gång ska bli vår och hela skapelsens nya tillstånd. Men inte heller då ska Herren vila från sitt verk. Då ska han vila i sitt verk. Och verket ska vila i honom.

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande.
Så som det var av begynnelsen, nu är och ska vara, från evighet till evighet. Amen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s